Divisional Round Game
Green Bay Packers - New York Giants
20 - 37
20 - 37
Med deras alldeles egna stjärna på QBn och ett helt överlägset defense så visade man världen att Packers inte är mer än en förre detta champion. De regerande mästarna tappade passningar, fumblade med bollen och man kunde inte stoppa Eli Manning och hans receiver då Giants något överraskande vann med hela 37-20 i söndags.
Det finns mycket gemensamt med dagens Giants och med det som vann Super Bowl för fyra år sedan. Man har gjort 6 touchdowns framåt och släppt endast en bakom sig, man kommer även denna gång bara spela borta och hittills har är man obesegrade. Dessutom, senast då Giants lyckades vinna på Lambeau Field var den där gången för fyra år sedan. Ska jag vara ärlig, efter att ha sett den här matchen i efterhand, så känns det inte som en omöjlighet att utgången denna gång kan bli detsamma. Att försöka slå Niners borta i San Francisco kommer givetvis att bli riktigt tufft men Giants är farliga och jag gillar hur de spelar för tillfället. Ända sedan derbyvinsten mot Jets på julafton så har man bara blivit bättre och bättre och efter att ha snuvat Cowboys på slutspelsplatsen samt förnedrat Falcons slog man alltså (15-1) Packers förra helgen. Eli Manning, inte Aaron Rodgers, var dessutom den mest tongivande offensiva ledaren med sina 330 passing yards och tre TD-pass.
San Francisco nästa alltså för Giants, ett lag man är 3-4 mot i slutspelsmöten. Mötet från 2003 lär nog sitta i hos några fans i alla fall, det var i en wild card-match man fullständigt kollapsade mot helgens motstånd. Man ledde med hela 38-14 en bit in i tredje quartern men man tappade spelet helt och förlorade med 39-38. Men något liknande kommer vi inte att uppleva i år, hela franchisen andas självförtroende just nu och gjorde det redan innan man tog skalpen av Green Bay i Wisconsin.
Lambeau Field har nog aldrig varit så tyst som det var när Giants stormade ut över planen i vilt firande. Inte ens då Giants slog ett Favre-lett Packers för fyra år sedan. Men förväntningarna var betydligt mycket högre nu. Packers är regerande mästare, nästintill obesegrade och har ligans bästa QB. Att i alla fall få möta 49ers i NFC-final var det minsta man kunde begära av det här laget. Men nu är grejen den att Packers inte ens var nära. Deras redan rätt så ömtåliga och ihåliga försvar blev sönderslitna av Giants och Manning (som hittade sex olika recievers). En av dessa sex recievers var Hakeem Nicks som fångade sju passningar för 165 yards, varav två var TDs.
Jag antar att Packers förväntade sig att återigen spela Super Bowl, och som regerande mästare och seriesuveräner så ska man också ha dom förväntningarna på sig själva. Men verklighet slog till brutalt. Man förlorade mot ett hungrigare och bättre Giants. Rodgers (24/46 264 yards, 2 TD, 1 INT) förklarar:
"Oh, it's real. We got beat by a team that played better tonight.We play to win championships. You win a championship and you're kind of at the top of the mountain, and you forget kind of how bad this feeling is. We had a championship-caliber regular season and didn't play well today."
Packers tidigare problem med tappade bollar av deras talangfulla recievercorps var tillbaka till denna match, värsta tänkbara tidpunkt. När sedan Packers defensiv sett sårbart ut hela säsongen och tillåtit onödigt många stora spel mot sig så har man änå vägt upp det med att tvinga fram turnovers. Denna gång var det dock som sagt Packers själva som gav bort bollar. Man förlorade hela tre fumbles, varav en var Rodgers eget fel. Packers låg under med 20-10 i halvtid men man hade precis börjat se ut som man är vana vid att se dom då Osi Umenyiora slog bollen ur händerna på den annars så säkra QBn. Nu tappade visserligen inte hemmalaget poäng på det misstaget och man kunde faktiskt senare krympa avståndet till sju poäng men det var uppenbart att Giants hae det psykiska övertaget på Rodgers och hela Packers vid det här laget. Tidigt i början av den sista quartern hade Packers återigen chansen men då var Umenyiora framme igen och sackade Rodgers på ett forth-down play. Det kändes rätt avgörande, speciellt med tanke på att Giants sedan utökade både till 23-13 och 30-13.
Ärligt talat så måste jag erkänna att jag är riktigt besviken på hur Packers uppförde sig här, på något vis kändes det som om man tog alldeles för lätt på uppgiften redan från start. Det straffade sig rejält mot ett toppformat och stekhet Giants. Nu låter det kanske som om att jag inte ger Giants någon credd alls för den här vinsten utan skyller på att Packers var kassa. Men till skillnad från matchen mot Falcons så var det faktiskt Giants som gjorde motståndet kasst den här gången och även om Giants inte behöver mer fans här i Sverige så håller de snart på att få ytterligare en, nämligen mig.
Noterbart:
Det finns mycket gemensamt med dagens Giants och med det som vann Super Bowl för fyra år sedan. Man har gjort 6 touchdowns framåt och släppt endast en bakom sig, man kommer även denna gång bara spela borta och hittills har är man obesegrade. Dessutom, senast då Giants lyckades vinna på Lambeau Field var den där gången för fyra år sedan. Ska jag vara ärlig, efter att ha sett den här matchen i efterhand, så känns det inte som en omöjlighet att utgången denna gång kan bli detsamma. Att försöka slå Niners borta i San Francisco kommer givetvis att bli riktigt tufft men Giants är farliga och jag gillar hur de spelar för tillfället. Ända sedan derbyvinsten mot Jets på julafton så har man bara blivit bättre och bättre och efter att ha snuvat Cowboys på slutspelsplatsen samt förnedrat Falcons slog man alltså (15-1) Packers förra helgen. Eli Manning, inte Aaron Rodgers, var dessutom den mest tongivande offensiva ledaren med sina 330 passing yards och tre TD-pass.
San Francisco nästa alltså för Giants, ett lag man är 3-4 mot i slutspelsmöten. Mötet från 2003 lär nog sitta i hos några fans i alla fall, det var i en wild card-match man fullständigt kollapsade mot helgens motstånd. Man ledde med hela 38-14 en bit in i tredje quartern men man tappade spelet helt och förlorade med 39-38. Men något liknande kommer vi inte att uppleva i år, hela franchisen andas självförtroende just nu och gjorde det redan innan man tog skalpen av Green Bay i Wisconsin.
Lambeau Field har nog aldrig varit så tyst som det var när Giants stormade ut över planen i vilt firande. Inte ens då Giants slog ett Favre-lett Packers för fyra år sedan. Men förväntningarna var betydligt mycket högre nu. Packers är regerande mästare, nästintill obesegrade och har ligans bästa QB. Att i alla fall få möta 49ers i NFC-final var det minsta man kunde begära av det här laget. Men nu är grejen den att Packers inte ens var nära. Deras redan rätt så ömtåliga och ihåliga försvar blev sönderslitna av Giants och Manning (som hittade sex olika recievers). En av dessa sex recievers var Hakeem Nicks som fångade sju passningar för 165 yards, varav två var TDs.
Jag antar att Packers förväntade sig att återigen spela Super Bowl, och som regerande mästare och seriesuveräner så ska man också ha dom förväntningarna på sig själva. Men verklighet slog till brutalt. Man förlorade mot ett hungrigare och bättre Giants. Rodgers (24/46 264 yards, 2 TD, 1 INT) förklarar:
"Oh, it's real. We got beat by a team that played better tonight.We play to win championships. You win a championship and you're kind of at the top of the mountain, and you forget kind of how bad this feeling is. We had a championship-caliber regular season and didn't play well today."
Packers tidigare problem med tappade bollar av deras talangfulla recievercorps var tillbaka till denna match, värsta tänkbara tidpunkt. När sedan Packers defensiv sett sårbart ut hela säsongen och tillåtit onödigt många stora spel mot sig så har man änå vägt upp det med att tvinga fram turnovers. Denna gång var det dock som sagt Packers själva som gav bort bollar. Man förlorade hela tre fumbles, varav en var Rodgers eget fel. Packers låg under med 20-10 i halvtid men man hade precis börjat se ut som man är vana vid att se dom då Osi Umenyiora slog bollen ur händerna på den annars så säkra QBn. Nu tappade visserligen inte hemmalaget poäng på det misstaget och man kunde faktiskt senare krympa avståndet till sju poäng men det var uppenbart att Giants hae det psykiska övertaget på Rodgers och hela Packers vid det här laget. Tidigt i början av den sista quartern hade Packers återigen chansen men då var Umenyiora framme igen och sackade Rodgers på ett forth-down play. Det kändes rätt avgörande, speciellt med tanke på att Giants sedan utökade både till 23-13 och 30-13.
Ärligt talat så måste jag erkänna att jag är riktigt besviken på hur Packers uppförde sig här, på något vis kändes det som om man tog alldeles för lätt på uppgiften redan från start. Det straffade sig rejält mot ett toppformat och stekhet Giants. Nu låter det kanske som om att jag inte ger Giants någon credd alls för den här vinsten utan skyller på att Packers var kassa. Men till skillnad från matchen mot Falcons så var det faktiskt Giants som gjorde motståndet kasst den här gången och även om Giants inte behöver mer fans här i Sverige så håller de snart på att få ytterligare en, nämligen mig.
Noterbart:
- Packers Donald Driver hade tre mottagningar och har därmed slagit nytt klubbrekord i antalet mottagningar i slutspel, 49 stycken har det hunnit bli.
- Hakeem Nicks 165 yards är det näst mesta av en reciever i Giants slutspelshistoria.
- Eli Manning har nu 1904 passing yards totalt i slutspelssammanhang, det har ingen tidigare QB för Giants mäktat med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar